I många år har jag gått omkring och tyckt att små fötter är nätt och fint. Jag har plågat mig själv och envist pressat ner mina 38/39-fossingar i storlek 37. Jag ville helt enkelt inte acceptera att jag har "stora" fötter. Det har satt sina spår. Tyvärr. Min fetish för skor bottnar i en o-fetish för fötter. Jag tycker inte att fötter är vackra eller ens kan vara söta, och min behandling av mina egna har inte gjort dem finare, snarare tvärt om. Mitt råd till alla där ute, mät din fossing och utgå ifrån det när du väljer skor. (En peep-toe eller en sling-back där halva foten hänger utanför åt alla håll kan väl ändå inte vara fint? Eller ett par dyra ballerinaskor i mjukaste skinn - där man ser tårnas alla konturer utanpå..?)

Ett extremt begrepp på mina fasoner kallas för Lotusfötter.
"Bindningen skedde normalt vid ca. 6 års ålder, ofta under vintern för att låta kylan i marken lindra smärtan. Att bindningen skedde så tidigt berodde på att kroppen växer fort under denna tidsperiod, och att skelettet ännu inte hunnit bli så hårt. Således kunde foten växa in i den nya formen snabbt.

Processen tog flera år och inleddes med att man först klippte av tånaglarna, sedan bröt av alla tårna innan man hårt lindade ihop foten, från tårna mot hälen, så gott det gick. Ideallängden på den färdiga foten var ca. 3 tum och för att få benämnas Lotus fick foten inte vara längre än 4 tum.


Bundna fötter var under många århundraden något attraktivt och ett tecken på hög status eftersom en kvinna med lotusfötter var oförmögen att arbeta. En högreståndskvinna med ej bundna fötter hade svårt att bli gift eftersom hon då ansågs tillhöra en lägre samhällsklass och därmed mindre attraktiv. Seden förbjöds helt 1940"

Källa text: Wikipedia
Källa bild: Daylife


Jag har plågat mina fötter färdigt nu, och visar numera gärna upp mina galet snygga välmanikyrerade fötter i high heels i stl. 39!!